Förra tisdagen begav vi oss ut med husbilen igen. Vårt egentliga mål för resan var Gelleråsbanan i Karlskoga där vår son och sonson skulle tävla med motorcykel.
Men innan dess begav vi oss till Oxdjupet som ligger utanför Vaxholm. Vi har läst om många som varit där men inte själva varit där. När vi kom dit hade man satt upp lappar på vissa ställen där man inte fick stå, dom lapparna hade tydligen kommit upp nyligen enligt några andra husbilister som stod där, en av dom var ett par som även hade varit i Spanien i vintras.
Det är imponerande att se alla stora båtar glida förbi så nära.
Här hittade vi en lucka att parkera på.
Den här utsikten från vindrutan kan man väl inte klaga på?
Nästa stopp blev i Trosa men där glömde vi att fotografera. Där träffade vi på två husbilsekipage som stod på samma camping i Benidorm, det vill säga El Raco, som vi stod på. Som jag sagt tidigare så är husbilsvärlden liten när man träffar på bekanta ansikten lite här och var.
Sen åkte vi vidare mot Borensberg, på den ställplatsen har vi inte heller varit förut. Den ligger precis vid Göta Kanal.
Det var rejält stora och fina platser med el, invid fanns en plats för tömning och vatten.
Övrig service, toaletter, dusch och även tvättmaskiner, fanns i det stora huset som även inrymde en kafeteria. Priset var 200 kr plus en depositionsavgift för servicekortet på 100 kr som man fick tillbaks vid avfärd.
Färden gick vidare till ställplatsen i Askersund.
Sedan vi var där sist har man kompletterat med plattor på varje plats, det var bra för då drar man inte in så mycket smuts i bilen och man står ganska plant och bra. Det enda negativa om man måste säga nåt så är det att man bara får in mottagning på parabolen på några få platser men man klarar sig ju även bra utan tv.
Så var det då dags för slutmålet. Vi kom fram så vi kunde se när sonen och barnbarnet körde sina kvalheat. Husbilen parkerade vi inne i depåområdet framför sonens husbil.
Max, barnbarnet, tävlar i en klass som heter Supermono,
här kan ni läsa lite mer om dom olika klasserna i Road Racing, tidigare har han tävlat i något som heter Supermoto. Sonen tävlade i en klass som hör till Classic Road Racing.
Max motorcykel gick inte riktigt bra. Skulle man hinna göra något åt det? Till slut bestämde man sig för att plocka isär motorn, det är tur att sonen är en riktigt duktig meck.
Men det är svettigt att mecka under stress, då behövs lite uppfriskande Cola.
Skulle man hinna få ihop alla delar till racet? Man skulle även hinna få ett specialgjort "drev" som Max motorcykelkompis Hampus i all hast ombads hämta i Örebro, det är tur att man har riktiga kompisar som ställer upp? Dessutom skulle ju även "mecken" köra sitt race före Max, skulle han hinna med det?
Till slut satt då alla delar på plats igen och dom kunde andas ut. Sen återstod nästa fråga, skulle hojen bli bättre utav denna insats?
Jodå, det gick vägen, Max vann överlägset. Vår son gjorde också en bra insats, på sitt överhuvudtaget första race, hamnade på 17:e plats utav 25 startande. Här ser Max riktigt nöjd ut över sin första placering.
Här är en del av sonens tävlingskompisar i Classic Racing.
Här är ett gäng andra entusiaster med sina gamla moppar, bland annat en tandemmoppe.
Kul att se alla dessa "gubbar" med sina ögonstenar.
Även söndagens race slutade bra, Max kom etta igen!!!! Sonen förbättrade sitt resultat med en plats. Max har startat i 6 av de hittills 12 Supermonoracen och vunnit alla 6, det är inte dåligt tycker naturligtvis hans farmor och farfar.
Efter dessa lyckade insatser i familjen överväger nu Alonso starkt att överge Formel 1 och börja med Road Racing istället, men frågan är om han får låna Max cykel, men det kan ju inte skada att man provar att sitta upp i alla fall.
