Vårt husbilsliv

I vår blogg kommer vi att berätta om våra resor med vår husbil och hur livet ter sig däremellan. Det är roligt om ni vill lämna en kommentar till våra inlägg. Själva tycker vi det är kul att läsa andras reseberättelser och om deras liv med husbil respektive husvagn. Man får alltid tips och inspiration genom att titta in på alla fina bloggar som finns på nätet.

tisdag 27 november 2018

Operationen överstökad

Till slut blev höftledsoperationen av. Operationen skedde på Capio Artro Clinic på Sophiahemmet, cirka 2 veckor senare än tidigare planerade operation på Danderyds sjukhus. Jag är mycket nöjd med den behandling jag fick på Capio, enkelrum med jättefin service, hemgång dagen efter operationen.

Nu följer en lång rehabiliteringsperiod med diverse sjukgymnastiska övningar.



Alonsos, vår hunds, rehabilitering har varit utdragen. Alonso opererades i sitt knä för en korsbandsskada i början på september och han är ännu inte riktigt återställd, det kommer säkert ta lång tid innan han har full styrka i sitt knä igen.



Det känns lite konstigt att uppleva vintern hemma i Sverige efter flera år i Spanien men när det är vackert väder, som idag, känns det helt ok. Det är också roligt att få göra lite julpynt till huset.



Vi följer flera Spanienresenärer via bloggar, Facebook m.m. och det är kul att se hur dom har det. En känsla vi har är att det kanske har varit lite sämre väder den här säsongen än det brukar vara, bland annat mycket regnväder.

Så här har det kunnat se ut på Camping Raco men det hör ju inte till vanligheterna.



 Ni som är i Spanien nu kan väl lämna lite kommentarer här hur ni har upplevt vädret hittills i höst/vinter.

tisdag 2 oktober 2018

När sjukvården inte lever upp till förväntningarna...


En av anledningarna till att vi inte kunde åka ner till Spanien med vår husbil i vinter var att jag, Birgitta, skulle genomgå en höftledsoperation. Jag har väntat på operation sedan i juni, till slut så fick jag tid till operation den 2:a oktober.

Samtidigt i juni skadade vår hund, Alonso, sitt knä och även han fick en operationstid, den 6:e september, alltså nästan 1 månad kortare väntetid än mig. Operationen gick bra och han genomgår nu en rehabilieringsperiod.


Den här bilden togs hemma efter några dagar efter operationen, där ser man ärret vid knät, ingen rolig bild precis.


Här ser han lite bättre ut.

Inför min operation var det en hel del förberedelser för mig, bland annat en hel del provtagningar, besök hos sjukgymnast och fysioterapeut, utprovning av hjälpmedel, träff med narkosläkare  och apotekare.
 

Till slut, dagen före operation, återstod träff med den läkare som skulle operera mig, ytterligare blodprov och inskrivning på avdelningen. Eftersom jag skulle vara på sjukhuset redan klockan 6 på morgonen, operationsdagen, bokade dom även in en natt på patienthotellet som ligger inom sjukhusområdet. Då jag även har varit riktigt orolig inför operationen så har det varit en period med många "ups and down" för mig, men nu skulle det äntligen bli av och jag upplevde att det skulle vara skönt när operationen äntligen skulle vara över.

Jag checkade in på patienthotellet igår omkring klockan 2, jag satt och läste lite och tittade på tv, då ringer min telefon, det var från sjukhuset och dom meddelade att min operation var inställd. Jag kunde inte tro det var sant, jag hade ju nyligen blivit inskriven på avdelningen och träffat min läkare, men man sa att på grund av akutoperationer så var man tvungen att avboka min tid. Dom kunde inte säga när jag skulle få en ny tid.

Gissa om all luft gick ur mig när jag fick beskedet, kändes ganska snopet att checka ut från patienthotellet bara någon timme efter att jag checkat in.

Sammanfattningsvis kan man ju bland annat konstatera att djursjukvården verkar fungera bättre är sjukvården för oss människor. Jag kan bara ana hur de känner sig som har en mycket värre sjukdomsbild än mig när dom får vänta på vården eller som i mitt fall även får återbud inför den planerad operationen.

Som tillägg kan sägas att den avdelning som jag skulle ligga på efter operationen stängs ner på helgerna i brist på personal så man måste då transporteras till ett annat vårdboende som Danderyds sjukhus har avtal med, man kan ju tycka att eftersom man har så långa väntetider så verkar det ju högst onödigt att ha vårdplatser stängda på helgerna. Det här innebär att jag skulle/ska övernatta på tre olika ställen på 6 dagar.



Tänk om vi ändå kunde ha åkt till solen nu som vi brukar göra på vintrarna. Den här bilden togs för fyra år sedan när vi var på väg till Benidorm.



Istället väntar oss det här, på bilden har grannen lånat carporten för sin husbil över vintern.

Nu går jag bara och väntar på att telefonen ska ringa, så himla trist.

söndag 16 september 2018

Bloggen har varit vilande


Bloggen har varit vilande en längre tid nu, vi ska försöka att återuppliva den så sakteliga.

Den här vintern kommer att bli lite annorlunda, vi ska inte åka ner till värmen i Benidorm, vad vi tror nu i alla fall.




Senast vi var i Benidorm hände en del lite tråkiga saker, Alonso, vår hund blev dålig och jag, Birgitta, drabbades också av en del besvär. Det var tur att det fanns ett bra djursjukhus på nära håll i Benidorm, det fick vi utnyttja åtskilliga gånger, även för mig fanns ett utmärkt sjukhus med specialistvård på nära håll. Inte nog med det, i somras skadade Alonso sitt knä och blev opererad i början på september. För Alonsos del väntar en lång rehabilitering. Samtidigt med Alonsos rehabilitering ska även jag opereras för en dålig höft, detta gör att vi får vara hemma i vinter.

Jag kan inte nog betona hur viktigt det är att man har rätt försäkringar när man åker utomlands, för Alonsos del gällde Agria som skötte ärendet utmärkt, själv hade jag reseförsäkring genom Gouda som också hanterade mitt ärende på ett smidigt och fint sätt, utan dessa försäkringar skulle det blivit ett djupt hål i plånboken. Måste också påminna om att titta igenom vilka vaccineringar som behövs för djuren man tar med sig utomlands, i Alonsos fall saknade han vaccination för Leishmania, som är en sjukdom man får genom att bli biten av en sandmygga som finns i sydligare länder, det är en allvarlig sjukdom som man helst skulle velat vara utan.



Nu när vi förmodligen inte kan åka söderut i vinter är det tur att så många husbilsåkare berättar om sina resor i olika bloggar så vi kan få uppleva lite sol och värme igenom dom.




Som vi tidigare berättat är vi en motorintresserad familj, barnbarnet tävlar med motorcykel, han kör i klasserna "Classic Superbike" och "Supermono", som även tidigare år blev han återigen svensk och nordisk mästare i bägge dessa klasser. I helgen körde han även två tävlingar i Classic Superbike i Norge på Rudskogens motorbana, i bägge racen vann han helt överlägset, gissa om farmor och farfar är mäkta stolta.




Ett annat stort intresse är Formula 1, i helgen går ett race i Singapore som vi naturligtvis följer. Det är synd att det inte går så bra för Marcus Eriksson, den enda svensken i F1 cirkusen. Det som är lite roligt är att om Marcus blir kvar hos Sauber nästa år blir han teamkompis med Kimi Raikkonen som då kommer till Sauber från Ferrari.