Tiden går fort när man trivs...

Man tror inte att tiden ska gå så fort när man ligger stilla på samma ställe, men nu har vi varit i Benidorm i över tre veckor. Vi har haft fint väder under nästan hela tiden, det har nästan varit för varmt men man får inte klaga för det är ju därför som vi åker hit.

En dag åkte vi upp till "Korset" för att njuta av den fina utsikten, den är mäktig.

På marknaden var vi en dag för att inhandla garn och lite frukt. Där var mycket folk som vanligt trots att det var så himla varmt.

Vi har även fått trevligt besök av min, Birgitta, före detta arbetskamrat Marianne och hennes man..

med sig hade dom ett par vänner, vi passade då på att besöka campingens restaurang med deras fina terrass. Marianne och hennes man Arne har hus i Torrevieja, dom skriver också i en egen blogg om livet i Torrevieja och deras resor till när och fjärran.

Den här katten har blivit Anders kompis på våra promenader med Alonso.

I förra veckan klippte dom ner träden här på campingen, det gör dom varje höst.

Så här såg vår tomt ut före klippningen....

och så här ser den ut efter, betydligt soligare nu och solen  vill vi ju se så mycket som möjligt av nu i vinter.

Utsikten upp över bergen tröttnar vi aldrig på.

Även inifrån vårt fönster njuter vi av bergen.

I söndags tog vi en tur till Kjell och Solveig och Janne och Irene som i vinter står på camping El Torres i närheten av Villajoyosa. Kjell och Solveig har även en blogg, från deras fina tomt hade dom till och med utsikt över havet.

Naturligtvis har vi även hunnit med ett besök på favorit tapasbaren Cava Aragonesa. Där lär det bli många besök.

Igår åkte vi upp till gamla stan i Altea, trots att vi åkt igenom Altea flera gånger under alla år vi varit här har vi inte lyckats ta oss upp till gamla stan. Nu tog vi lillbilen och kunde parkera nästa ända uppe vi torget och kyrkan.

Altea är verkligen värt ett besök med deras mysiga gränder...

och fina torg med en massa serveringar..

det är en underbar utsikt över Altea, Albir och Benidorm med sina skyskrapor i bakgrunden.

Kyrkan är verkligen fin, vi passade på att tända ett par ljus för våra kära som inte är med oss längre på våra resor.

Kupolerna var mäktiga.

Den här filmen hittade jag på Youtube, lite bättre kvalitet än min film.

Nu är vi hemma igen...

Nu är vi plats vid vårt andra hem i Benidorm sedan 1 vecka tillbaka.

Vi startade vår färd söderut den 15 september, i år lite tidigare än föregående år. Första etappen gick till Bengt i Örkelljunga.

Nästa etapp var till Burg i Tyskland, Vi hade tur som fick en plats där vi inte behövde koppla ifrån släpet.

Vi hade planerat att åka ner mot Bremen och Köln. Men det skulle vi inte ha gjort för avfarten mot Bremen var avstängd och vi fick åka en riktig omväg med långa, långa köer till följd.

I Greven, som var nästa anhalt, får man inte köra in med släp på ställplatsen men där kan man parkera direkt utanför där dom har en båtuppläggningsplats. Där finns också tillgång till el och man får utnyttja servicen som finns inne på ställplatsen.

Som vanligt var det mycket folk på den trevliga restaurangen.

Därefter åkte vi till ställplatsen i Trier. Men nu blev det strul igen för bron över Rhen vid Köln var fortfarande avstängd för trafik över 3,5 ton, det var den förra året också men vi trodde att dom hade fixat den nu, men hej vad vi bedrog oss. Så här i efter hand kan man tycka att det var himla dumt av oss att inte kolla eventuella avstängningar och vägjobb i Tyskland via Internet då hade vi kunna välja andra vägar.

Platserna i Trier är stora och bra så där behöver man inte heller koppla av släpet.

Därefter åkte vi till campingen i Beaune där vi brukar stå och då var det bra med hjälpmotorerna på släpet för där fick vi koppla ifrån och ställa släpet bredvid husbilen, på gruset, det hade vi aldrig klarat att dra för hand.

Nästa etapp gick till Saint Pourcain sur Sioule, där står man intill en mysig liten flod och platsen är gratis men om man ska ha vatten och tömma toan får man betala 4 euro, el kostar också extra. Här stod en man ute i floden och fiskad men jag tror inte han fick någon fisk.

När vi åkte därifrån morgonen efter hände en otäck sak. Vi fick möte men en traktor på en fin raksträcka. Bakom traktorn hade det bildats en rejäl kö av personbilar och lastbilar. När vi kom till slutet av kön möttes vi av en bil som inte hade uppfattat den långsamtgående kön utan kom i full fart. Som tur var valde han att styra ut mot diket och körde med full fart ut på åkern. Jag var övertygad om att han skulle rulla runt med bilen men vi tror att han fick stopp ståendes på alla fyra hjulen. Tänk om han inte hade haft reflexen att köra av vägen, vad hade inte kunnat hända då? Efter det var vi lite skakis. 

När vi kom till Gruisson som var nästa dagsetapp möttes vi av en nästan full ställplats, vi har aldrig sett så mycket husbilar där förut. På bägge "avdelningarna" stod dom dubbelparkerade i mitten.

Då var det desto lugnare på vingården utanför Barcelona där var vi först ensamma men sen kom ytterligare en husbil. Vi hade pratat om att stå i Platja Aro på ställplatsen men den skulle förmodligen inte öppna förrän i oktober och vi var därför osäkra på om det skulle finnas någon plats på gatan utanför.

Det var lika lugnt hos Spätzle Fritz i Vinaros, men det fyllde på med några bilar efterhand. Bredvid oss stod en norrman på väg till Ställplatsen i Altea.

Sen var vi då äntligen hemma på vår plats i Benidorm. I år hade vi bokat en speciell plats. Vi mailade ner till campingen i augusti och fick då ett antal platsnummer som var möjliga för bokning. Visserligen fick vi betala platsen från 29 augusti men det var det värt för att slippa jaga en bra plats när man kommer ner. Hitills är vi supernöjda med vårt val av plats.

På vårt favoritställe nere vid strandpromenaden är allt sig likt.

Stranden är full med soldyrkande människor....

och dom som tillhör hålligång gänget var på plats vid Tiki Beach, men vi lugnar oss nog lite innan vi går dit, då måste det nog bli lite lugnare först.