Nu har hon äntligen kommit...

 

äntligen så har Rosita vår nya familjemedlem flyttat hem till oss.

I september förra året förlorade vi vår älskade Alonso då han fick somna in efter att det konstaterades att han fått en svår tumör på mjälten. Sorgen efter honom var stor. Då det gått några månader började vi fundera på att skaffa en ny hund, helst ville vi ha en hund av samma ras som Alonso, en Bichon Havanais, det visade sig inte vara så lätt. Efterfrågan på hundar verkar hysterisk nu.

Vi började titta på Kennelklubbens hemsida efter uppfödare som hade valpar till salu, de få uppfödare som planerade valpkullar angav att deras kommande valpar redan var tingade och det var ingen ide att ställa sig på kö för det var så många som redan stod på kö. 

Nästa steg var att titta på Blocket efter hundar. På Blocket fanns flera hundar som verkade intressanta men ju mer man undersökte annonserna ju mer skeptiska blev vi. Man har ju läst så mycket om smuggelhundar så det kändes så osäkert att köpa en hund över Blocket.

När vi nästan gav upp fick vi tipset att vända oss till rasklubbar på nätet och då fick vi napp. Vi fick kontakt med ett par uppfödare som hade/och skulle få valpar och där kunde vi tinga en Bichon Havanais valp. Det kändes skönt att köpa en valp med alla papper i ordning, stamtavla och dylikt. 

Efter några veckors väntande tog vi sedan husbilen ner mot Västervikstrakten för att hämta hem vår lilla valp. Hemresan gick bra, lilla valpis blev inte åksjuk. När vi kom hem gjorde hon sig snabbt hemmastadd.

Hon leker glatt med sina leksaker.

Att gå på promenad i skogen är spännande, där finns så mycket att upptäcka.

Det som återstår nu är att Rosita ska bli kompis med vår lilla gammelkatt, än så länge har dom bara tittat på varandra lite undrande men inte haft någon direkt närkontakt med det kommer nog snart.

Nu ser vi fram mot våren och till att vi alla kan åka ut med husbilen. Anders ska få sin vaccination mot covid 19 på tisdag, här i Stockholms län kan de som är födda 1946 få vaccinera sig nu, men jag, Birgitta, får vänta ett litet tag.

Nu var det längesen.....

Här på sidan har det varit bloggtorka, tänkte därför berätta lite om vad som hänt sedan sist.

Vintern 2019 - 2020 åkte vi som vanligt ner till Benidorm i Spanien. Vi valde som vanligt vår favorit camping Raco, här har vi checkat in.
 

Det är tur att platserna är stora för det måste få plats med mycket, husbilen, släpet, lillbilen, cyklarna och utemöblerna.

Utsikten från husbilsfönstren tröttnar man aldrig på.

Det mesta av matlagningen skedde utomhus.

Därefter blev det för det mesta en vilostund i solen.

Alonso hade som vanligt mycket att spana på.

Vår gamla kisse gillar alltid att ligga i solstolen och sova.

Oftast var det blå himmel, bilden är från strandpromenaden i Albir.

Som vanligt var det full fart på Tiki Beach vid strandpromenaden på Levantestranden.

Ett välkommet besök var när sonen och barnbarnet med sambo och ett glatt kompisgäng kom förbi Benidorm när dom var på väg till motorbanan i Valencia för att titta på Moto GP, en internationell motorcykeltävling. Vi passade då på att inta lunch på Roman vid Levantestranden.

 

Vi började vår resa tillbaka norrut innan de strängare restriktionerna infördes vid gränserna på grund av coronapandemin.

Vi passade då naturligtvis på att stanna på ställplatsen i Palavas för övernattningar.

När vi kom till ställplatsen i Burg, i Tyskland, hade vi tur som fick en plats tillräckligt stor för husbilen och vårt släp. Tydligen var det någon sammankomst för folk som hade husbil av märket Eura för ställplatsen blev snabbt knökfull.

Så var det så dags för färjan över till Ljusterö och hemmet.

Sommaren 2020 har vi inte gjort några längre resor med husbilen, på grund av pandemin, utan mest varit hemma. 

Barnbarnet och hans sambo håller på och bygger hus på Ljusterö, bygget har vi följt på närmare håll. Det kommer att bli ett jättefint hus.

 

 I september inträffade en tragedi, Alonso lämnade oss. Han blev akut dålig och när vi kom till djursjukhuset konstaterade dom att han hade en tumör på mjälten och blod och vätska i buken. Vi fick då ta det hemska beslutet att låta honom somna in, han blev knappt 10 år. Det blev en stor chock för oss, vi har ofta undrat hur länge vi skulle få behålla vår lilla kisse som fyller 20 år i år men att vi skulle förlora Alonso före henne hade vi inte kunnat tro.

Den här fina bilden på Alonso hade vi på bakstammen på vår Concorde, det var hans favoritställe att titta ut genom fönstret. Folk som såg honom tyckte att det såg så roligt ut.

Vi kan inte ersätta Alonso men vi har tankar på att i alla fall skaffa en ny familjemedlem men det verkar svårt. Efterfrågan på hundar, och då i synnerhet av rasen Bichon Havanais, verkar hysterisk. Vi har hört att det tydligen har att göra med pandemin, folk verkar vara hemma mer och tycker väl då att dom kan skaffa hund. Undrar hur det ska bli sen, när pandemin förhoppningsvis är över, kommer då hundarna få vara ensamma hemma.

Denna vinter tog vi beslutet att inte övervintra i Spanien, på grund av pandemin, utan vara hemma istället. Det kändes för osäkert att bege sig ner söderut, kändes tryggare att vara kvar i Sverige. Vi får se när det blir fritt fram att resa utanför Sveriges gränser igen.