Idag har vi fått hem våran lilla rymmare igen. Hon slog nu sitt gamla rekord, nytt rekord blev 11 dagar. Jag hade så när tappat tron på att hon var vid liv, kanske hon blivit ormbiten eller något annat hemskt tänkte jag. Vi har varit runt och letat på alla upptänkliga ställen men ingen katt syntes till. Anders tappade däremot inte modet utan åkte runt ön och satt upp en massa lappar om vår försvunna katt och ikväll gav det resultat. Det ringde en tjej och sa att hon hade sett henne vid ett stort gärde på andra sidan skogen. Anders sprang genast dit och då kom hon knallandes emot honom. Nu har vi ett stort jobb framför oss att ta bort alla fästingar hon fått under tiden, hennes syster har under tiden fått påfyllning av Frontline så hon är fästingfri. Hon parkerade sig på bordet framför tv,n, vill väl ha maximal uppmärksamhet nu när hon kommit hem, hon somnade ganska omgående.
Nu kommer vi nog att sova gott inatt alla fyra.
Delar glädjen med er, det var då för väl! Kan katter gå vilse eller varför blir dom borta såå länge är det möjligen motsatta könet som lockar, eller?
SvaraRaderaHennes mamma var en Birma, en riktigt fin raskatt. Pappan var okänd, kanske en vildkatt. Jag tror att vår lilla "Grålle" har fått sina gener efter mamman och att den lilla rymmaren har fått sina gener efter sin pappa. Förmodligen behöver hon känna total frihet emellanåt. Det roliga är att när hon sedan kommer hem är hon så himla hemkär. Hon har legat bredvid Anders i sängen hela natten. Det är väl bara att acceptera att katter är såna. Det var ju tur att vi inte skulle ut och åka just då, då hade vi fått vänta länge.
SvaraRaderaMen vad skönt!!! Hoppas hon håller sig på hemmaplan nu då.
SvaraRaderasv: Det är inte alls så lätt att komma ner till vattnet, men det går! Fast vi brukar inte vara på stranden när det är sådär mycket folk...
:-)
sv: Ja, det är bara att hoppas att dom förbjuder denna barbariska national"sport".
SvaraRaderaEn bra start i alla fall!
Vad skönt att kissen kom hem oskadd! Min kisse Imsa rymde en gång och jag letade oroligt i tre timmar innan jag hittade henne under balkongen... Stackarn hade inte vågat ta ett enda steg ut i den läskiga världen utanför lägenheten! :)
SvaraRaderaSV: javisst är hon söt min lilla Vilja? :) Men att hon skulle fortsätta med denna gnagterror livet ut - jag ryser vid blotta tanken... Hua!
Vi har nu konstaterat efter några dagar efter hemkomsten att hon fått sviter efter utflykten. Hon har magrat väldigt mycket, man känner alla revbenen. Hon ville inte heller äta eller dricka, jag har fått ge henne vatten genom att "spruta" in vatten med en liten plastspruta. Vi har mutat henne med riktig gourmemat. Först igår började vi känna igen hennes gamla jag. Då gick hon själv upp till handfatet, som hon brukar göra, för att dricka vatten. Imorse väckte hon även Anders för att be om mat, då blev vi himla glada.
SvaraRadera