För att Alonso skulle få någon att leka med gick vi därför över till barnbarnen och deras kanin "Snusse". Snusse blev genast intresserad av Alonso och det var ömsesidigt. Alonso väger drygt 2 kilo och Snusse väger 6 kilo så det är lite skillnad på storleken på dom. På bilden, nere i högra hörnet, ser man en bit av Snusses gosedjur, det är till och med större än vad Alonso är.
I början låg dom och tittade på varann.
Sen gick dom närmare och närmare varann.
Till slut gick Alonso fram och slickade Snusse i nosen, han till och med tog tag i Snusses långa öron och drog med tänderna. Snusse är tålig och gjorde ingenting. Gränsen gick när Alonso började att skälla, det gillade han inte utan stampade med sina stora baktassar kraftigt i golvet. Då blev Alonso rädd och skuttade åt sidan, det såg så himla roligt ut.
Återigen en lugn natt. När vi gick in i sovrummet sprang Alonso in i sin koja. Vår kisse låg i Anders säng.
Idag är det stora snöröjardagen, det har kommit jättemycket snö och snöandet fortsätter med bamseflingor.
Härligt, en ny vänskap har uppstått, världen behöver fler spontana dito!
SvaraRaderaNyfikenheten övervinner rädslan. Visst är det härligt!
SvaraRaderaDjurens värld är förunderlig. Vi ser fram emot att delta i Alonsos nya bekantskapskrets. Kram till er alla
SvaraRaderaKul att dom fann varann. I alla fall på sitt vis :-)
SvaraRaderaVisst är det mysigt med djur,vi har haft både kaniner och katter men aldrig hund, bara till låns ibland. Även djur behöver kompisar.
SvaraRadera