Nu är det synd om Alonso

Igår drabbades Alonso av en liten olycka. Han fick in något vasst i ögat som gjorde ett litet hål i hornhinnan. Vi tror att det hände när han jagade lilla kissen i vår häck av Ölandstok, han sprang som en galning bland grenarna. Efter det fick han problem med ögat. Vi ringde till veterinärakuten och dom tyckte vi skulle åka in direkt. Väl där fick vi vänta ett par timmar sedan blev Alonso undersökt noga och man såg då ett litet sår på hornhinnan. Det blev till att åka hem med droppar och salva och krage på.

Gissa om Alonso lider av att ha kragen. Han törs inte ens gå utan sitter eller ligger för det mesta. Vi försöker locka med olika sorters godis för att han ska vänja sig vid att gå med kragen men det går inget vidare. Ni ser väl vilken lidande min han har, det finns ingen som det är så synd om som honom just nu verkar han tycka.

Innan olyckan hände provade vi att sätta "taket" på cykelkorgen på vespans undre del av packboxen. Vi tror att man kan få till det.

I förra inlägget berättade jag om oinbjudna gäster, bland annat den svanslösa katten. Nu har vi prövat med att ha kattluckan stängd på nätterna och då har vi sluppit besök. Det som däremot är lite jobbigt med den varianten är att vi måste upp på natten och släppa ut katten genom dörren, annars lever hon om hos oss i sängen.

Här är en annan gäst i trädgården, jag har inte riktigt bestämt mig om att jag gillar besöket nu, med tanke på risken för en massinvasion av fästingar, men dom är ju så vackra att se på.

Så här fina "dubbla" vitsippor har vi på Ljusterö, är dom inte fina?

Motardgänget är hemma igen efter Italienresan och träningslägret i Örebro. Cyklarna är hela och Max är också hel om än med en del träningsvärk och skavsår. Nu ser vi fram mot första SM-tävlingen.