Helgen har varit tung med anledning av det som hände i Norge i fredags. Man har hela tiden gått med en klump i halsen och tårar i ögonen. Hur kunde en människa förstöra så många människors liv, det går inte att ta in. Vi tänker på alla de skadade, de som var på ön men lyckades fly hur ska deras liv komma att bli? Vi tänker på alla nära och kära som har förlorat någon, deras liv blir aldrig detsamma som förut. Själva förlorade vi våra två döttrar, då 18 och 21 år gamla, för drygt 20 år sedan. Det känns fortfarande som igår. Hur konstigt det än kan verka så fortsätter livet att rulla på. Även i svåra stunder så gäller det att ta vara på dom fina stunderna i livet som faktiskt finns, även om jag tror att dom drabbade nu har väldigt svårt att tänka sig det.
Vid tävlingarna i Formel 1 som gick av stapeln på Nürburgring i helgen tänkte man också på alla som drabbats i Norge. Hamilton kom 1:a och Alonso 2:a. Vid den förra tävlingen på Silverstonebanan var vi nere i Italien. Alonso vann den tävlingen. Det blev stor uppståndelse bland alla italienare. När dom sedan noterade att vår hund hette Alonso fick vi många roliga kontakter på ställplatserna, på barer och restauranger.
För några veckor sedan skadade vårt motorcykelåkande barnbarn sitt knä ganska allvarligt, dock inte i samband med supermotardåkande. Vi är oroliga för hur det ska gå med hans tävlande. Han ska gå på sjukgymnastik och tillbaks till läkaren om 3 månader, det kan läka av sig själv har läkarn sagt i annat fall måste han operera sig. Läkarna har sagt att han kan åka motorcykel om han själv känner att det fungerar. I helgen" invigdes" Sala Racing Park, som drivs av kompisar till sonen och barnbarnet. Även vid detta arrangemang hedrade man offren i Norge och höll en tyst minut. I samband med "invigningen" körde man en uppvisningstävling i Supermotard, då kom barnbarnet 2:a. Racet var lite kortare än vid SM-tävlingarna och det fanns inte heller någon grusdel med hopp. Vi får se hur det går vid SM-tävlingarna nästa helg i Eskilstuna, ska knäet orka med då?
HEJ!
SvaraRaderaLänge sen jag tog mig tid att rulla runt på bloggarna, tiden går och det är hea tiden nånting på G nu när det är sommar.
Ja Norge ja - det är så hemskt så man inte finner ord! Man blev så ledsen! Gietvis tänker man på anhöriga, nära och kära och förstås s på paniken de unga måste känt då dåren gick där och sköt!
Läste på nån tidning idag där de pubiserat sms mellan mamman och en dotter som gömde sig på ön då han gick där och sköt - jag grät kan jag säga. vilken panik, rädsla och oro både för tjejen själv och för föräldrarna! Usch!
Ja även en tanke till er, även om det är ett antal år sen nu, men ens barn är alltid ens barn! Det känns såklart fel att ens egna barn ska gå bort före en själv. Kram på er!!!
Norge tragedin känns så kusligt nära in på livet. Att en enda person kan göra i stort sett vad som helst utan minsta känsla för liv och mänskligt lidande. Det är nästan omöjligt att fatta det som hänt. Förstår att ni lider av sorgen ännu mera.
SvaraRaderaEn fruktansvärd händelse som bara inte får ske. Vår värld blir bara grymmare och grymmare. Vi vet att sorg är en livslång process, livet går vidare, men plötsligt så väcks allt till liv igen. Varma Kramar från Figeholm
SvaraRaderaHej! Det är verkligen hemskt det som hänt i Oslo. För bara tre veckor sedan var Markus på regeringskansliet för att hjälpa Stoltenberg med en kostym som inte passade. Tänk om det hade hänt då. Han var dock i Spanien när det hände. Hans butik var den enda som klarade sig eftersom de hade pansarglas i skyltfönstren. Den ligger precis intill regeringens höghus. Jag kan förstå att tankarna på era döttrar kommer igen nu när så många människor med jämngamla barn förlorats. Tänker och känner med er båda. Bra att ni är så öppna med det så att ni inte är ensamma om er sorg som givetvis aldrig kan försvinna. Jag pendlar numera med båt mellan Nacka Strand och Frihamnen varje dag. På så vis slipper jag frottera mig med alla svettiga 08-or i denna svettiga tid. Som Anders säkert vet är man dålig på att underhålla bussarna. Därför har de ofta på värmen denna tid för att den inte går att stänga av. Jag har mätt upp 45 gr på bussen hem en dag. Inte undra på att man somnar när resan är en 20 minuter?! Nu slipper jag det problemet när jag åker båt! :-) Jag säger bara att busschaufförerna är heroiska som klarar värmen!
SvaraRaderaDet var jag som skrev kommentaren 29 juli men jag får inte till det med profil. Kram Marianne
SvaraRaderaMarianne, jag förstod att det var du med tanke på pendlingen.
SvaraRadera