På färd söderut

Efter Nerja styrde vi kosan mot Gibraltar. Klippan såg man på långt håll, vi hade fått tips att man skulle åka mot La Linea eftersom vi inte skulle in med bilen i Gibraltar.

Vi kom till en korsning där det gick till höger mot Gibraltar och till vänster mot något annat okänt mål, rakt fram var det till La Linea så vi fortsatte rakt fram. I början var det skyltar med förbud mot 10 ton, men då var det inten fara tyckte vi, sen blev det förbud mot bilar över 5,5 ton men tänkte vi det kan inte vara någon fara så vi åkte vidare in mot centrum. Men dessvärre blev det bara smalare och smalare, ena gatan kunde man bara köra höger och andra bara vänster.

Till slut hade vi dock "målat in oss" och kom inte vidare, där vi skulle köra höger tog det stopp, lyktstolpar och balkonger satte stopp för vidare färd. Den här dagen var det också marknad i stan så det var en hel del avspärrningar, som tur var hade man grävt upp gatan framför oss vid korsningen och stängt av den med ett kravallstaket. Snälla spanjorer tog bort kravallstaketet så vi kunde parkera där. Vad skulle vi göra nu, jag, Birgitta, sprang som ett skållat troll och försökte hitta en utväg ut från detta virrvarr men det såg mörkt ut. En massa snälla spanjorer kom fram till Anders och försökte med uppmuntrande spanska kommentarer men det hjälpte ju inte Anders. Folk kom ut från affärer och det blev allmän uppståndelse i kvarteren för att titta på spektaklet.

Till slut var det en spanjor som kom med den förnuftiga kommentaren att det gick nog inte att komma härifrån utan hjälp av polisen, som tur var kom det en polisbil efter ett tag. Dom kliade sig i huvudet och undrade hur dom skulle lösa det här, det gick inte att backa för det matade hela tiden på bilar bakifrån.

Här står dom och klurar på hur dom skulle lösa det hela.

Till slut kallade dom på förstärkning av ytterligare fyra poliser som fick spärra av flera gator så att vi kunde backa tillbaka två kvarter för att komma ut på en bredare gata så vi kunde vända och köra därifrån. En eloge till alla poliser som inte visade tillstymmelse till en sur min utan var hur hjälpsamma som helst. Hade det varit i Sverige så hade dom naturligtvis i första hand kollat körkort och tagit fram alkomätaren, inte för att det var någon fara för vår del, och sen hade vi nog fått böter för att ha kört mot skylten med förbud mot 5,5 ton.

Till slut hittade vi fram till den stora parkeringen nära tullen till Gibraltar.

Att ta sig in till Gibraltar var inte att tänka på, vi hade fått nog av äventyr för ett tag, det räckte att promenera fram till tullen.

Dagen efter åkte vi vidare mot Sanlúcar de Barrameda som vi hade läst om hade en fin ställplats precis vid havet. Mycket riktigt så låg den väldigt fint till, vid ställplatsen fanns det vatten och man kunde tömma avlopp vid några utmärkta brunnar vid gatan bredvid där man satt upp skyltar med husbilsservice, det kostade inget att stå där.

Utanför ställplatsen låg en fin strandpromenad, där träffade Alonso på kompisar.

På promenadavstånd låg den gamla stan.

Det fanns gågator med affärer, barer och restauranger. På kvällen träffade vi på bloggvännerna Inger och Ingemar som hade varit vid Jerez de la Frontera och tittat på F1.

Dan därpå var det så dags för den stora händelsen, kolla på testerna av Formula 1 bilarna i Jerez de la Frontera. Det hade Anders sett fram emot länge, tyvärr fick inte hundar följa med in så Anders fick gå in själv och djuren och jag stannade vid bilen.

Husbilsparkeringen låg vid banan, det kostade inget att stå där men det fanns inte någon form av service.

Det var ganska mycket folk på läktarna, då vi var där var det andra dagen dom testade.

Anders njöt av att se och höra bilarna.

Tyvärr var Alonso inte där utan det var bara Massa som körde Ferraribilen.

Finns det något bättre än ljudet av en F1 bil?

Nu ser vi fram emot att säsongen börjar igen. Imorgon kommer vidare info om vår färd mot nya mål.