Vårt husbilsliv

I vår blogg kommer vi att berätta om våra resor med vår husbil och hur livet ter sig däremellan. Det är roligt om ni vill lämna en kommentar till våra inlägg. Själva tycker vi det är kul att läsa andras reseberättelser och om deras liv med husbil respektive husvagn. Man får alltid tips och inspiration genom att titta in på alla fina bloggar som finns på nätet.

tisdag 15 november 2016

En ny upptäckt....

Häromdagen upptäckte vi en ny "gammal" camping i Altea, vi hade fått tipset från våra grannar på El Raco Erik och Marianne, campingen heter Santa Clara.



här är deras hemsida, och här länk till karta. 

Infarten ligger på väg 332 och är svår att upptäcka, när vi har åkt förbi där tidigare har vi trott att det tidigare legat en gammal camping där men som var nedlagd.



Det verkar vara en liten familjecamping, med spansk ägare som inte är så bra på att prata annat än spanska. Som tur var så fanns en holländsk husbil uppställd där damen i fråga pratade engelska och hon visade oss gärna campingen, det var det enda ekipaget som stod där. På bilden ser man den spanska ägare i bakgrunden.



Här står holländarnas husbil.


Vi tror inte att man ska ge sig in här med allt för stora bilar men en ordinär husbil är ok. Det finns ett par platser där det kanske skulle funka med en större husbil men det beror ju på hur många andra bilar som står där med tanke på om man behöver vända och dylikt. Dom här två platserna ligger lite för sig och är lite större.


Från en del platser har man även utsikt ner över havet vid hamnen i Altea. En kort promenad härifrån så är man nere vid hamnen i Altea så den ligger väldigt bra till med närheten både till Altea och Albir.



Mer om service och priser kan ni läsa om på deras hemsida. Det vi tyckte var konstigt var att det inte stod fler bilar eller vagnar här men jag tror att campingen är lite svår att upptäcka att det inte skrivits så mycket om den på sociala medier, kanske det blir ändring på det nu för det är klart ett alternativ för lite mindre eller medelstora ekipage. Enligt den holländska damen är tydligen campingen full med spanjorer på sommaren.

Häromdagen var vi på en liten utflykt till Calpe med lillbilen. Strandpromenaden är fin där men tyvärr så får man inte gå med hundar där.


Vi passade på att gå in på ställplatsen som ligger i närheten av Aldi. Vi upplevde nu det som att platserna hade blivit mindre för bilarna stod väldigt tajt.


När vi var där stod det endast en svensk husbil där. Det verkar som att dom eventuellt håller på att bygga en ny ställplats på andra sidan vid Lidl, det behövs ju verkligen fler ställplatser så det är bara att hoppas att vi tror rätt. 


Nu är det nog slut på den riktigt tryckande värmen, då kanske Alonso slipper att ha en våt handduk runt huvudet för att svalka av sig.



Det kunde dock varit lite bättre väder igår när vi fick besök av son och barnbarn, då regnade det och blåste.



Dom kom med buss ifrån Valencia där dom varit över helgen och tittat på den avslutande tävlingen i Moto GP. Max tävlar ju själv med motorcykel i Supermono där han blev både svensk och nordisk mästare i år, han vann även förra året. Han tävlar även i Classic Superbike, som i år var det första året han tävlade i den klassen, han vann även där totalt i år, men upp till klassen Moto Gp fattas det nog dessvärre lite pengar och sponsorer. Mer om Max tävlande kan man läsa under fliken MC sport på bloggen.

Här är en bild på Max och hans cyklar när han tävlade i Linköping i år, där syns även den duktiga mecken, i vit tröja, nämligen pappa Jocke.



måndag 7 november 2016

Grattis på 50 års dagen!!!!

Grattis på 50 årsdagen Jocke! Längtar efter dig! Många kramar från mamma och pappa, Alonso och Simone!




fredag 4 november 2016

Ibland får man en riktig tankeställare.

Vi följer ju ett antal husbilsbloggar, bland annat Pensionärsvil(l)an. Igår hade dom uppdaterat sin blogg med ett nytt inlägg där de skrev om att Ingemar hade drabbats av hjärtinfarkt när dom var på en ställplats i Peniscola, det var en omskakande läsning och vi kände djupt med dem.

Det fick oss att tänka efter i den situation och miljö som vi befinner oss i nu. Det är bland annat otroligt viktigt att man har rätt försäkringar tecknade innan man åker hemifrån, själva har vi tecknat reseförsäkringar i Gouda försäkringsbolag.

Vi har ju kommit upp i den åldern när krämporna börjar ge sig tillkänna och det kan ju även hända dramatiska saker som man inte har en aning om. Trots det så känner vi oss nog ganska säkra i den miljö i Benidorm som vi nu befinner oss i. Här finns gott om läkare och vårdinrättningar där man har lätt att göra sig förstådd, bland annat finns ett antal läkarmottagningar i Albir med norsktalande läkare och personal. För någon vecka sen besökte vi en av mottagningarna för att få varsin spruta med influensavaccin, även Alonso har varit hos veterinär här i Benidorm och fått en årlig vaccination. Inom nära avstånd finns även ett par sjukhus.

Förra vintern vi var här fick jag, Birgitta, en ihärdig infektion som inte ville ge med sig och jag var därför tvungen att uppsöka läkare och fick behandling som hjälpte. Fick även akut tandvärk och en tand behövde rotfyllas, det var inte heller några problem med att få tag i tandläkare och få behandling. Tidigare år fick jag problem med ett öga, uppsökte då en jättebra ögonklinik på sjukhuset Imed Levante.



För några veckor sen fick vi en en otäck upplevelse med vår hund, det var en fredagskväll när vi som vanligt satt och kramade om Alonso och fick känna en stor knöl på halsen/bröstet, stor som ett ägg, och den hade kommit plötsligt från ingenstans. Så klart blev vi oroliga och undrade vad det var. Vi visste att ett par svenskar här på campingen hade varit akut med sin hund hos veterinär men visste inte var så jag, Birgitta, begav mig till dom och fick uppgift om en djurklinik som var öppen dygnet runt, den låg endast 10 minuters bilfärd från campingen. Där konstaterade man att Alonso hade fått en infektion och han fick en spruta med antibiotika och en återbesökstid en vecka senare. Nu när det gått mer än 14 dagar har knölen gått bort.

Nu är det bara att hoppas att vi får vara friska, men om nåt oförutsett händer så vet vi att hjälp finns att få på nära håll. Det känns även tryggt att det finns en hel del svenskar här på campingen som man kan få stöd och tips av.

tisdag 18 oktober 2016

Tiden går fort när man trivs...

Man tror inte att tiden ska gå så fort när man ligger stilla på samma ställe, men nu har vi varit i Benidorm i över tre veckor. Vi har haft fint väder under nästan hela tiden, det har nästan varit för varmt men man får inte klaga för det är ju därför som vi åker hit.

En dag åkte vi upp till "Korset" för att njuta av den fina utsikten, den är mäktig.


På marknaden var vi en dag för att inhandla garn och lite frukt. Där var mycket folk som vanligt trots att det var så himla varmt.



Vi har även fått trevligt besök av min, Birgitta, före detta arbetskamrat Marianne och hennes man..


med sig hade dom ett par vänner, vi passade då på att besöka campingens restaurang med deras fina terrass. Marianne och hennes man Arne har hus i Torrevieja, dom skriver också i en egen blogg om livet i Torrevieja och deras resor till när och fjärran.


Den här katten har blivit Anders kompis på våra promenader med Alonso.


I förra veckan klippte dom ner träden här på campingen, det gör dom varje höst.


Så här såg vår tomt ut före klippningen....


och så här ser den ut efter, betydligt soligare nu och solen  vill vi ju se så mycket som möjligt av nu i vinter.


Utsikten upp över bergen tröttnar vi aldrig på.


Även inifrån vårt fönster njuter vi av bergen.


I söndags tog vi en tur till Kjell och Solveig och Janne och Irene som i vinter står på camping El Torres i närheten av Villajoyosa. Kjell och Solveig har även en blogg, från deras fina tomt hade dom till och med utsikt över havet.


Naturligtvis har vi även hunnit med ett besök på favorit tapasbaren Cava Aragonesa. Där lär det bli många besök.




Igår åkte vi upp till gamla stan i Altea, trots att vi åkt igenom Altea flera gånger under alla år vi varit här har vi inte lyckats ta oss upp till gamla stan. Nu tog vi lillbilen och kunde parkera nästa ända uppe vi torget och kyrkan.


Altea är verkligen värt ett besök med deras mysiga gränder...


och fina torg med en massa serveringar..


det är en underbar utsikt över Altea, Albir och Benidorm med sina skyskrapor i bakgrunden.


Kyrkan är verkligen fin, vi passade på att tända ett par ljus för våra kära som inte är med oss längre på våra resor.


Kupolerna var mäktiga.



video

Den här filmen hittade jag på Youtube, lite bättre kvalitet än min film.

lördag 1 oktober 2016

Nu är vi hemma igen...

Nu är vi plats vid vårt andra hem i Benidorm sedan 1 vecka tillbaka.


Vi startade vår färd söderut den 15 september, i år lite tidigare än föregående år. Första etappen gick till Bengt i Örkelljunga.

Nästa etapp var till Burg i Tyskland, Vi hade tur som fick en plats där vi inte behövde koppla ifrån släpet.


Vi hade planerat att åka ner mot Bremen och Köln. Men det skulle vi inte ha gjort för avfarten mot Bremen var avstängd och vi fick åka en riktig omväg med långa, långa köer till följd.

I Greven, som var nästa anhalt, får man inte köra in med släp på ställplatsen men där kan man parkera direkt utanför där dom har en båtuppläggningsplats. Där finns också tillgång till el och man får utnyttja servicen som finns inne på ställplatsen.


Som vanligt var det mycket folk på den trevliga restaurangen.


Därefter åkte vi till ställplatsen i Trier. Men nu blev det strul igen för bron över Rhen vid Köln var fortfarande avstängd för trafik över 3,5 ton, det var den förra året också men vi trodde att dom hade fixat den nu, men hej vad vi bedrog oss. Så här i efter hand kan man tycka att det var himla dumt av oss att inte kolla eventuella avstängningar och vägjobb i Tyskland via Internet då hade vi kunna välja andra vägar.


Platserna i Trier är stora och bra så där behöver man inte heller koppla av släpet.


Därefter åkte vi till campingen i Beaune där vi brukar stå och då var det bra med hjälpmotorerna på släpet för där fick vi koppla ifrån och ställa släpet bredvid husbilen, på gruset, det hade vi aldrig klarat att dra för hand.

Nästa etapp gick till Saint Pourcain sur Sioule, där står man intill en mysig liten flod och platsen är gratis men om man ska ha vatten och tömma toan får man betala 4 euro, el kostar också extra. Här stod en man ute i floden och fiskad men jag tror inte han fick någon fisk.

När vi åkte därifrån morgonen efter hände en otäck sak. Vi fick möte men en traktor på en fin raksträcka. Bakom traktorn hade det bildats en rejäl kö av personbilar och lastbilar. När vi kom till slutet av kön möttes vi av en bil som inte hade uppfattat den långsamtgående kön utan kom i full fart. Som tur var valde han att styra ut mot diket och körde med full fart ut på åkern. Jag var övertygad om att han skulle rulla runt med bilen men vi tror att han fick stopp ståendes på alla fyra hjulen. Tänk om han inte hade haft reflexen att köra av vägen, vad hade inte kunnat hända då? Efter det var vi lite skakis. 


När vi kom till Gruisson som var nästa dagsetapp möttes vi av en nästan full ställplats, vi har aldrig sett så mycket husbilar där förut. På bägge "avdelningarna" stod dom dubbelparkerade i mitten.



Då var det desto lugnare på vingården utanför Barcelona där var vi först ensamma men sen kom ytterligare en husbil. Vi hade pratat om att stå i Platja Aro på ställplatsen men den skulle förmodligen inte öppna förrän i oktober och vi var därför osäkra på om det skulle finnas någon plats på gatan utanför.


Det var lika lugnt hos Spätzle Fritz i Vinaros, men det fyllde på med några bilar efterhand. Bredvid oss stod en norrman på väg till Ställplatsen i Altea.


Sen var vi då äntligen hemma på vår plats i Benidorm. I år hade vi bokat en speciell plats. Vi mailade ner till campingen i augusti och fick då ett antal platsnummer som var möjliga för bokning. Visserligen fick vi betala platsen från 29 augusti men det var det värt för att slippa jaga en bra plats när man kommer ner. Hitills är vi supernöjda med vårt val av plats.


På vårt favoritställe nere vid strandpromenaden är allt sig likt.


Stranden är full med soldyrkande människor....


och dom som tillhör hålligång gänget var på plats vid Tiki Beach, men vi lugnar oss nog lite innan vi går dit, då måste det nog bli lite lugnare först.


måndag 8 augusti 2016

Ett par utflykter i Sverige

I sommar har vi åkt två turer hitills med husbilen och det i samband med att vårt barnbarn Max har tävlat med sina motorcyklar. Den första tävlingen som vi var med på gick i Anderstorp.

Väderförutsättningarna var inte de bästa, skulle man köra med regndäck eller slicks, beslut fick fattas så sent som möjligt före racen. Max tävlar dels i Superbike, med den cykeln som visas här, och även i en klass som heter Supermono.


Det blev en överlägsen första plats i första racet med Superbiken. I andra racet hade han otur att bli avpetad av banan av en förare som skulle varvas, han ledde då också helt överlägset, så himla synd. I supermonoklassen fick han en tredje plats men i det andra racet åkte han av banan, som tur var skadade han sig inte.



När tävlingarna var över åkte vi en liten tripp innan vi begav oss hemåt, bland annat prövade vi en ställplats i Karlsborg som vi inte stått på tidigare.


Platsen ligger bra till vid en båthamn alldeles vi vattnet och nära till affärer och dylikt. Servicebyggnad med toa och duschar finns i anslutning till platserna samt även vatten och tömning finns vid en annan del av ställplatsen.



I helgen var det så dags för nästa tävling som gick i Linköping. På vägen dit passade vi på att stanna vid den nya ställplatsen i Söderköping. Platsen ligger nästan intill den ställplats som tidigare fanns vid skolan. Det finns tydliga skyltar men ändå lyckades husvagnar parkera när vi var där.


Betalar gör man i en automat, informationstavla finns som visar var serviceanläggning finns, nackdelen är att det är en bit att gå till den eftersom den ligger vi gästhamnen. Tömning av toaletter finns bortom servicebyggnaden, det som saknas är en plats för tömning av tankar. Sopkontainer finns vid ställplatsen.


Platserna är nästan onödigt väl tilltagna både på bredden och längden, hade varit bättre, tycker vi, om dom utökat antalet platser istället och gjort dom en aning mindre.



Promenadvägen längs kanalen leder till slussen och restauranger och dylikt. Det gäller nog att komma tidigt för att få en plats för till kvällen var det fullt.


Så var det då dags att bege oss till Linköping. Vi kom dit i fredags och då var redan övrig familj där uppställda och klara i depån redo för träning.


Camping för besökande var anordnad precis vid banan.


Det fanns gott om plats när vi kom men fylldes sedan snabbt på. 


Dom här motorcykelekipagen stod inte långt från oss.



Tävlingen den här helgen kallas årsracet och i år var det dags för 51-årsracet, man tävlar i flera olika discipliner, roadracing, speedway, motorcross och trial. Kompisar till sonen stod med sin husbil vid crossdepån eftersom deras son kör cross.


Den här tävlingen är en riktig folkfest för motorcykelentusiaster. Jag vet inte hur mycket motorcykelpublik som fanns på plats, dom var parkerade i oändliga rader.


Det var skiftande modeller och olika gamla cyklar.


En del var riktigt gamla.


Det skiljde också väldigt i vilket skick dom var.



För Max del blev det en riktigt spännande helg. Max lyckades med att köra på den näst snabbaste tiden av alla förare som deltog i dom olika klasserna i roadracing, och dom är många vilja lova, och det gjorde han med sin Superbikehoj.

Efter tävlingarna på lördagen fick samtliga förare ställa upp sina cyklar för åskådning, här är Max med sin supermonohoj nr 99, bredvid står hans kompis Nicke med sin hoj.


Första racet i Superbike klarade han galant, en stor kram från prisutdelaren fick Max...


 innan han klev upp på pallen.


Samma sak i Supermonoklassen, efter en otroligt spännande fight blev det första plats igen.


Samma sak upprepade sig under söndagen, etta i bägge klasserna igen. Dessvärre missade vi en bild på en av prisutdelningarna.


Vilken kille vi har, han är en riktig talang när det gäller att åka banracing på hoj, jag lovar att farmor och farfar var stolta. Nästa tävling går på Gelleråsbanan i Karlskoga, då får vi hålla tummarna igen.

Efter dessa dagar valde vi att fortsätta vår lilla tur med husbilen. Vi stannade till vid en av Borensbergs ställplatser utefter Göta kanal. Sedan vi var där sist förra året har man utökat antal platser, dessa platser har ingen el, de ligger längs med kanalen bort mot sjön räknat, lite förvirrande var förbudsskylten som fortfarande stod kvar.



Vi stod på dom gamla platserna med el.


Nu har vi åkt vidare, får se när vi når hemmet. Det blir nog inte så många uppdateringar på bloggen nu på ett tag, tills vi drar vidare på långresa igen. Till dess önskar vi alla läsare och följare en fortsatt bra sommar, hoppas att den dröjer kvar lite till i alla fall.