Vårt husbilsliv

I vår blogg kommer vi att berätta om våra resor med vår husbil och hur livet ter sig däremellan. Det är roligt om ni vill lämna en kommentar till våra inlägg. Själva tycker vi det är kul att läsa andras reseberättelser och om deras liv med husbil respektive husvagn. Man får alltid tips och inspiration genom att titta in på alla fina bloggar som finns på nätet.

söndag 4 augusti 2013

En dramatisk fredag....

Fredagen bjöd på otrevliga upplevelser. Det var en jättefin dag, på eftermiddagen skulle vi ta det lite lugnt på vår verandan. Alonso var på lekhumör så Anders kastade lite boll med honom, vilket Alonso älskar. Anders råkade kasta in bollen i ett buskage på tomten. Alonso gav sig inte förrän Anders hade tagit fram bollen. Vi vet att det finns ett getingbo bland buskarna men Anders gav sig ändå in för att leta efter bollen. Då anföll en av getingarna direkt och stack Anders på utsidan av halsen, precis vid halspulsådern. Meddetsamma blev Anders svimfärdig och satt sig därför i en av solstolarna. Efter bara några minuter började han domna runt munnen och ögonen blev röda och lite svullna. Han blev inte direkt orolig utan tänkte att det går väl över om han vilar lite och gick därför in och la sig på sängen.

Jag, Birgitta, blev däremot orolig och frågade om jag inte skulle ringa till sjukvårdsupplysningen i alla fall, nej sa Anders vänta lite det går säkert över, Anders har aldrig tidigare visat tecken på någon allergi i någon form. Efter några minuter beslöt jag mig ändå för att ringa sjukvårdsupplysning och berättade vad som hänt och vilka besvär Anders fått, dom kopplade mig då direkt till 112. Där bedömde dom att dom skulle skicka en ambulans men inte med prio 1 eftersom besvären inte verkade så akuta men dom sa att jag skulle återkomma meddetsamma om han fick fler besvär.

Jag hann inte mer än lägga på luren och gå in till Anders förrän han smackade konstigt med munnen, är du törstig frågade jag? Nej, svarade Anders, det är tungan som börjar kännas konstig, det verkar svullet bak på tungan. Då gick jag direkt och ringde 112 igen, då blev det fart nu prioriterade dom upp det till prio 1 och började undersöka om det fanns någon helikopter i närheten men tyvärr visade det sig att bägge helikoptrarna var upptagna så det fick bli en ambulans. 

Det dröjde säkert mellan en halvtimme och tre kvart innan ambulansen kom och då hade Anders fått ytterligare besvär i form av utslag på armar, ben och mage. 


Ambulanssjuksköterskan gav Anders sprutor med adrenalin och kortison och satte dit en kanyl ifall han skulle behöva ytterligare injektioner. Därefter begav dom sig till Danderyds sjukhus för vidare undersökningar och observation. Efter flera timmar på observation fick han äntligen komma hem, klockan hade hunnit bli halv 1 på natten innan han kom hem.


Nu måste Anders vara obs på getingar så han inte blir stucken igen, han ska fortsätta äta medicin i fem dagar och sen har han även fått adrenalinsprutor och kortisontabletter för att ta hemma om det ändå skulle hända igen. Det här var en otäck upplevelse som gör en medveten om vilka faror som kan lura där man minst anar dom.

Vi har haft många fina sommardagar här i skärgården, en av dessa dagar bestämde vi oss för att cykla ner till Linanäs hamn och äta på "Skärgårn".


Krogen ligger precis vid hamnen med flera gästbryggor och servicebyggnader.


På onsdagkvällar är det full fart när dom har liveuppträdande men när vi var där var det inte fullt så mycket gäster.


Jag åt en cesarsallad med kyckling...


och Anders åt strömming med potatismos, bägge rätterna smakade utmärkt.


Waxholmsbåtarna trafikerar Linanäs ångbåtsbrygga, här är det Västan som kommer, det är många som väljer att åka båt fastän även bussarna går ner till Linanäs.


Här är det Storskär som är på väg in till bryggan, visst är det en fin bild?


Mina kaktusar fortsätter att blomma för fullt, det kommer ständigt nya knoppar. Så här mycket har dom aldrig blommat förr, synd bara att blommorna vissnar så snabbt.


10 kommentarer:

  1. Det är kvinnan bakom allt...

    Vilket elände, men tur i oturen att du Birgitta insisterade på att ringa sjukvårdsupplysningen och sedan 112. Om du inte gjort det, så har nog risken varit stor att detta kunnat sluta mycket illa !
    Jag (Gerd) hade samma "problem" med Bosse för 2 år sedan. Vi satt och åt middag på restaurangen intill den ena ställplatsen i Ernst vid Mosel då Bosse helt plötsligt ropade till. En illröd liten spindel hade bitit honom i den högra handen och efter några timmar var handen stor som en riktig boxarnäve. Dagen efter hade svullnaden gått ned så pass att vi kunde fortsätta vår resa ner till byn Riquewihr i Alsace. På sena eftermiddan skulle Bosse blanda till en Caparinha-drink (som det krävs strösocker i) och helt plötsligt dök det upp en geting som "högg" honom i samma hand som spindeln gjort. Redan samma kväll, men framför allt dagen efter på förmiddan, så började en mörk skugga synas på hans högra arm och framåt sena eftermiddan hade den vandrat hela vägen från handen och fram till ett par decimeter från hans hjärta (hela armen var dessutom dubbelt så tjock som normalt). Jag insisterade på att det var läge att kontakta receptionen på campingen vi bodde på, men Bosse (som var ganska spak då) skojade till det och sa: häll upp en "fet" whisky i stället. MEN, jag gjorde som du gjorde och tog själv beslutet att knalla upp till receptionen och en halvtimme senare kom jourhavande läkare till campingen. Hon berättade för oss att det var i grevens tid vi kontaktade henne och att det kunde ha gått mycket illa annars.
    Som skrivit ovan av mig: det är kvinnan bakom allt...

    PS. Här har det också inträffat saker (både för Bosse och för mig) som har senarelagt vår avresa ner till Spanien. Mer om det på vår hemsida i eftermiddag !

    SvaraRadera
  2. Fy så otäckt! Tur att ni ringde ändå! Det är lätt att tänka att "det är väl inte så farligt". Jag hörde fsktiskt nyligen att geting är det djuret i Sverige som är farligast, dvs orsakar flest dödsfall. Nu finns det väl iofs inte mycket till konkurens, det finns ju knappt några farliga djur här. Men usch, otäckt! Skönt att det gick bra!

    SvaraRadera
  3. Usch vad hemskt och väntan innan hjälpen kommer, känns ändlös. Allergichock eller vad det nu kan vara, är sannerligen inte att leka med. Min Birgitta Birgitta föll ihop en dag på kontorsgolvet utan att var kontaktbar, av samma orsak. Jag var faktiskt förvånad över larmcentralen som höll kontakt med mig nästan hela vägen från Jönköping till Aneby, så allvarligt tog de på detta. Birgitta blev bra på ett par dagar.
    Hoppas ni återhämtar er båda.

    SvaraRadera
  4. Hälsa Anders att han kryar på sig! Jan fick ett par stick av jordgetingar för flera år sen. Han kom som en raket geno dåvarande trädgård o hoppade i poolen o jag fattade inte förrän jag såg hur han såg ut i ansiktet, svullen runt ögonen o strax fick han andningssvårighet också. Då tvingade jag honom in i bilen o vår läkaratation låg bara 5 min bort. Det blev samma medikamenter som du beskrev, tack o lov att vi fick hjälp! Inte heller tidigare några allergi symtom...

    SvaraRadera
  5. Det var minsann en både otäck och otrevlig upplevelse. Märkligt att liten geting kan orsaka så pass mycket besvär. Det gäller tydligen att vara försiktig, jag brukar också ge mig in i buskar och leta bollar.

    SvaraRadera
  6. Fy så hemskt! Tur att du ringde sjukvårdsupplysningen. Då gäller det att vara försiktig med getingar framöver. Kram Elisabeth

    SvaraRadera
  7. Hemskt! Har aldrig tidigare hör någon som har reagerat så hårt. Bra att allt gick bra och att Anders är Ok. Ja vi har också haft en bra somna varit hemma i Skåne mest.
    Hälsningar
    Nisse & Birgitta

    SvaraRadera
  8. Det är konstigt att man får reda på sådana saker om sig själv när man är lite upp till åren kommen. Det hände Mats vårt första år nere i Tyskland. Det var en fruktansvärd sommar vad gällde getingar, humlor och bin. Och för att inte tala om bålgetingar. Vi satt ute på altanen en sen kväll och hade en bamsestor som en helikopter stor som surrade kring oss. Mats blev irriterade och slog till den bak på nacken. Det slutade inte så bra. Plockade upp bålgetingen i ett papper (visste bara vad geting hette då) och rusade in till grannen för att be om hjälp. Hon sa det är bara att åka till sjukhuset som tur var bara låg ca 5 minuter från oss, och fort. Då hade Mats redan börja känna vissa riktigt otäcka symptom. Svårt att andas, kunde inte stå. Vi fick in honom i bilen och kom fram och var tvungen att hämta hjälp för att få ut honom ur bilen. Det blev första adrenalinsprutan ute på parkeringen. Sedan blev han behandlad några timmar, men var riktigt slut och vi var livrädda att när vi kom hem vid 3-tiden på natten att det skulle finnas fler bålgetingar inne, för de behövde saneras bort. (Heter Hornnisse på tyska, kan vara bra att veta). Nu gick allt väl, men sedan dess har vi både Cortison, antihistamin och adrenalin med oss, var vi far och åker. Det är inte att leka med de där randiga små krypen, inte ens för en stor stark karl. Usch, vad otäckt och tur att du hade sinnesnärvaro. Bra gjort. Kram 3 M

    SvaraRadera
  9. Håller med de i de övrigas kommentarer. Det är otäckt när det händer och att man verkligen ska ta det på allvar. Hoppas att Anders har återhämtat sig nu och inga fler besök i buskarna.
    Kram

    SvaraRadera