Några riktiga ruggiga dagar

Tisdagen den 12:e var det dags för avfärd från camping El Raco, denna gången för andra gången i år. Det kändes ganska vemodigt efter att ha bott där så länge. Kvällen innan plockade vi in allt och parkerade bilen på tvärsan för att kunna packa upp cyklarna i bak på bilen.

Några dagar innan hade vi passat på att äta lite tapas för att ta farväl av Maggan, Leif och Nils. Alonso hade naturligtvis tagit plats under bordet.

Första stoppet hade vi planerat till ställplatsen La Volta i Peniscola. När vi kom dit så såg det "knökfullt" ut, vi tyckte inte ens att det var någon idé att fråga om plats. Istället åkte vi tillbaks till camping Vizmar, som vi precis passerat innan, där vi såg att det fanns plats, dom har en yta lite bredvid campingen avsedd för husbilar. Den platsen ser väl inte lika roligt ut som La Volta men den duger gott för en övernattning. Lite roligt var det att se hur tyskarna flyttade sina bilar, vart efter det blev mer och mer bilar, så att dom kunde bre ut sig och slippa grannar för tätt inpå sig. Det är ett fenomen som vi sett ganska ofta hos tyskarna, dom vill ha space omkring sig och nåde den som ställer sig för nära.

Granne med campingen är en tomt som ser himla skräpig ut, där gick både hästar och hundar. Rätt som det var blev det ett himla liv och då "rastade" dom hästarna som galopperade runt bland allt skräp och bråte, det skulle ha varit i Sverige det, då hade dom nog blivit anmälda för vanvård, men tyvärr så ser man ofta liknande i Spanien.

Vädret i Peniscola inbjöd inte till några längre promenader, det var kallt.

Nästa dag åkte vi mot Barcelona, då var det ett himla oväder. Det spöregnade och blåste på vägen till och runt Barcelona, man såg inte många meter framför sig. Tillsammans med den intensiva trafiken tyckte jag, Birgitta, att det var riktigt ruggigt, satt bara och längtade tills vi passerat Barcelona.

Till slut kom vi ändå fram till Platja d´Aro. Vid den här tiden på året står man där gratis, vatten, avlopp och tömning av toa finns, promenadavstånd till affärer och playa.

Det blåste fortfarande och var kallt men vi gick ändå en promenad ner till playan, där var som vi förväntade oss folktomt. Har väldigt svårt att förstå såna som står här på vintern, hur kul kan det vara? På natten hade vi svårt att sova på grund av den kraftiga blåsten.

Därefter åkte vi mot spanska gränsen och då började det riktiga otäcka. Det blåste utav bara sjutton. Vi ett tillfälle kom en kastvind som förflyttade bilen i sidled, och då väger ändå vår bil 6 ton. Anders var helt övertygad om att vi hade fått framhjulspunka för så kändes bilen. Som tur var var vi nästan jämsides med en parkering och körde in där, men efter att Anders kontrollerat bilen så var allt ok. Det var nog den värsta vind vi varit med om.

Nu var vi lite oroliga över hur det skulle bli att åka motorvägen över spanska gränsen, skulle vi istället välja att åka lokalt, men efter noga övervägande bestämde vi oss för motorvägen. Som tur var blev det mindre blåst när vi kom över gränsen och ner mot Frankrike.

Nästa stopp hade vi planerat till Palavas les Flots, det är en kanonställplats som vi varit på många gånger. Det fanns inte så många lediga platser men vi hittade ändå en ganska bra plats. Vädret inbjöd inte till några längre promenader, det var visserligen sol men kallt och blåsigt.
 

Utsikt åt ena hållet....

utsikt åt ett annat håll....

Färden fortsatt sen norrut och nästa stopp blev vid fågelparken straxt innan Bourg en Bress, där har vi också varit flera gånger, en bra plats för övernattning på deras parkering. Det som var nytt för i år var att man satt upp skyltar om att parkeringen endast var avsedd för gäster till fågelparken och att övriga skulle åka vidare till en camping i närheten. Förmodligen har man väl missbrukat parkeringen för annat än övernattning.

Parkeringen är väldigt stor och det finns både en asfaltsdel och en del på grus och gräs, där står man himla fint. Det finns ingen service annat än att man kan tömma toa på ett visst ställe.

Sist vi var här såg vi också ett storkpar i detta träd.

Nu tyckte dom nog att boet var färdigbyggt och det var dags för små bebisar, då var det dags för detta.

Efter en lugn och skön natt åkte vi vidare norrut mot ställplatsen i Baume les Dames, en kanonplats.

När vi kom dit fanns det många lediga platser men fram mot kvällen blev det så gott som fullt. Klockan 18.00 kom "madamen" som skulle ta betalt, henne har vi träffat tidigare. Hon är inte lätt att tas med, gör man inte som hon säger blir det inte nådigt, hon tämjer till och med tyskarna.

Nu står vi på en ställplats i Bad Schönborn i Tyskland och planerar nu för en sakta färd norrut till Concordefabriken för att byta/fixa till framrutan. På vägen hit fick vi lägga wettexdukar i fram för att hålla ordning på vattnet som rann innanför rutan när det regnade på autobahn. Hoppas nu bara att fabriken får till det och att vi slipper regn på insida av framrutan.

Hitills har vi klarat oss ifrån vinterväglag, det har varit plusgrader och vi har bara sett lite snö vid sidan av vägen, hoppas att det håller i sig. Vi pratade med en tysk i morse som hade kommit från Bremen och han sa att det snöat men att vägarna varit snöfria. Vi håller tummarna för att vi slipper vinterväglag.